kornfras

Söndag kväll och en desperat längtan till något. Något som jag för övrigt töntar mig med att kalla för fairytale på msn. Du är en tönt Lisa. En riktigt desperat tönt till och med.
Varför har jag inte modet som behövs till detta jäkliga problem? Hela mitt liv skulle just för tillfället lättas upp så fruktansvärt mycket om jag vågade göra en sak. Men jag vågar inte. Inte en liten, liten fjuttig sak. En sak som man för övrigt gör varje dag, fast med några fingertryckningars skillnad. En skillnad som är inom en 5 cm2 liten del av detta stora sketna liv. Jag tycker för övrigt synd om alla med samma förbaskade problem och som inte har personer att prata ut med. Jag tycker faktiskt jäkligt synd om er stackare. Inte för att jag har skrivit mitt problem i klarspråk, men ni som känner er likadana kanske känner igen något i mina senaste inlägg. Något som sagt.

Ena stunden lyckas man glömma alla tankar som far fram och tillbaka. Man har det riktigt kul och undrar om livet livet har nått sin topp. Sedan börjar huvudet tänka igen och allting blir bara allmänt skit. Man undrar om man någonsin kommer lyckas med allt det där som alla tänker på. Man tror att ingen bryr sig om vad man gör på dagarna. Man undrar om man bara blir utnyttjad, även att man vet att läget absolut inte är så. Man tror att man alltid kommer vara si och så och att ingen har en aning om att man existerar.



Plötsligt är det någon som ser en. Precis i det läget då man verkligen är i sitt naturliga jag. Tankarna flyger runt. Allt blir förvirrande. "hände det som just hände?".

Något har hänt och det har fått mig att tänka ännu mer än vanligt. Just för sekunden är hela jag nere i någon sorts ful grop, som vill få mig att tro det där dåliga är sant, som jag förstått att inte stämmer över huvudtaget. Jag behöver ingen psykolog för att förstå vad som är fel och vad som gör det till vad det blir ibland.

Mobilen är i min närhet dygnet runt och för varje dag utan det där speciella pipet, blir dagarna bara tyngre och tyngre. Men ibland händer det. "pip". Det är i sådana stunder humöret ändras. "bara sådär".

Hoppas till stor del att Du aldrig läser detta.

Det är fortfarande mer än halva lovet kvar. Känns inte som det. Det känns som om skolan börjar nästa vecka och plugget kommer tillbaka. Inte bra. Jag har ju hunnit med nästan allt jag vill redan.
En vecka i Österrike, en vecka döendes hemma och på stränder och nu, snart en veckas sommarjobb i staden. En veckas arbete räcker gott och väl, för huvudet mitt är redan så gott som avlidet.
Men men... 6 veckor efter denna kan ju inte gå så sakta...? Om man lyckas komma på något riktigt roligt varje dag, går tiden bara förbi. Det kanske är bättre att ligga kvar i sängen och bara... dö? Nä, jag vet inte rent utsagt.

De senaste dagarna har varit speciella. Musiken jag lyssar på nu, skulle jag aldrig lyssnat på för någon månad sedan. Behovet av "något" har jag heller inte kännt. Vad är fel? Vad är rätt? Vad ska jag göra? Jag skrev ett inlägg i datorn för en timme sedan, men det kommer inte någon få läsa. Det handlade om det där speciella med att leva. Det där som alla lever för att uppleva. Det där som jag...
Huvudet sprängs snart av allt jag bara vill säga rakt ut, men jag vet fortfarande inte om jag vill säga det. På svenska: Beslutsångest.
De flesta ungdomarna har nog bara en tanke just vid den här tiden av året: sommarlov! Nej tack, jag hoppar faktiskt det gärna just nu. jag trivs i skolan. Mitt liv kommer sakna det där. Eller, den där "saken".

SOmmar. Sommar och sol. Just nu känner jag mig som en lax. Rödare ju mer jag steks. Eller jag tror laxar fungerar så. Har inte ätit det så många gånger... Lagat det ännu färre ggr...
Den här helgen har det hänt mycket fastän att det känns som jag bara har suttit i en stol och solat. Inget speciellt intressant. Jag har städat bilen, provkört min storebrors MC(!), knäppt med fingrarna, varit med Lisen, checkat tv, hjälpt till med jobb hemma som att släpa ris, bygga på "Villa Villekulla" och duka bordet.
Jag fattar inte hur tur man kan ha. Lisen och jag ska jobba precis samma veckor i sommar. Vi ska också till England i Augusti och Österrike precis efter skolavslutningen. *smile*. Detta kommer bli en toppensommar. Men den kunde vara bättre. Får man säga det i detta läge? Njaa, men jag gör det ändå. *suck*. Säger bara det.

Igår kväll hade jag så himla mycket saker som jag ville skriva ned här... FAsen att datorer inte gillar mig -.-. Min kära lillebroders dator har tydligen fått... Virus. Faaaan. Internet dör hela tiden och datorn startar om var tionde minut. Säkert bara för att jag har använt den de senste veckorna. Nu är jag inte längre på humör för att skriva något, så ni får nöja er med ett klaginlägg för trehundratjuttioelfte gången.
Tack för mig.

Ja ibland blir inte dagen som man planerat. När jag kom hem från skolan, så blev det snabbt klart i huvudet att jag glömt nyckeln i skolan -.-. När jag äntligen kom in så blev det att äta lite och sedan sova middag till kl 5. När mamma kommer hem från jobbet, så ekar det i hela huset kan jag lova och då går det inte att inte vakna.
När jag tagit en korv med bröd så tänkte jag sätta mig med vårt stora svenskaprov till imorgon. MEN jag hade tydligen missat att min kusin fyllde 20 år idag. Därför blev det istället att åka till Kristdala på tårta och Kaffe. Väldigt trevligt att träffa släkten, men svenskaprovet flyttar ju inte fram precis, bara för att jag sitter och äter tårta istället för att plugga... Nu när vi *äntligen* har kommit hem, så börjar energin från tuppluren försvinna. Därför så tar jag till mitt lilla knep: Sov på saken och hoppas att du kan det imorgon. Håll tummarna ;)

Nu har det hänt. Mitt LIV har avlidit. Eller som det heter på svenska: Datorn strejkade och och vägrade "starta", lätt förklarat... 15 minuter innan stängning på Omnibit, åker vi in till stan med den och dom var tyvärr tvungna att lägga in den. :( Ett allvarligt fel. Hoppas den mår bättre SNARAST för jag har redan märkt av mitt starka beroende till denna makapär^^.
När mormor och morfar annars kommer på besök, brukar det vara en ständig tanke i huvudet att "de mååste ååka snart, för att jag viiill sätta mig vid datorn"-tankar. Idag var det också det, men huvudet påminde mig ständigt att jag inte har någon dator för tillfället.
ÅÅHh jäkla dator att bara dö så där på min FÖDELSEDAG och allt! Lisen åkte med mamma hem på lunchen idag och bara någon timme senare så kom också Josefin. Vi har fotograferat ute hela dagen och du anar inte hur sugen jag är att redigera dessa bilder :O
Nu sitter jag vid en av mina bröders datorer; Jag vill bara säga att det inte blir så mycket dator de nästkommande dagarna. Eller veckorna... Hoppas att inte jag avlider också ;)

Jag ska bara klaga lite. Så att jag inte gör det i skolan så mycket i morgon, för där klagar jag redan tillräckligt ;) haha!
Redan från att jag gick upp ur sängen i morse, så har det kännts som om min högra Vad  har varit stelopererad. Visst har det blivit bättre vissa stunder, men sen så kommer det tilbaka lika mycket igen... Det är säkert bara en himla träningsvärk sedan buggen på gymnastiken igår, men ändååå... Jag måste ha sett jätterolig ut i skolan idag, när jag kom haltande fram på mina klumpiga ben -.- :P. haaja, det är många här ute i världen som har det värre, så nu får det räcka med detta samtalsämne ;)

Jag är musikintresserad. Eller rättare sagt: Jag lever för musiken. Det mest avslappnade efter skolan som finns för mig, kan vara allt från att spela svängiga Jazzlåtar på trumpeten, komma på en egen "gå-och-cutta-dig-själv-låt" på Pianot eller att plötsligt få för mig om att jag ska ta ut en dansbandslåt på munspelet... Men till det här måste man också få tystnad ibland. Tystnad får jag när jag sitter och pluggar, om nu inte munnen visslar/sjunger på någon låt som fastnade någonstans i bakhuvudet under dagen.
De senaste dagarna har huvudet nästan sprängts av saker som inte går att få ut. Jag har bestämt mig för att inte prata om det så mycket, men några vet det. Bli inte nyfiken nu, för att saken i fråga är väldigt töntig att skylla på, när man t.ex. berättar i skolan att plugget fick ligga åt sidan p.g.a. detta.
För att få igång hjärnan igen, vet jag inte vad jag ska göra... den funkar i skolan, men när man kommer hem, kommer tankarna i huvudet och det blir aldrig den där tysta stunden som jag nämnde tidigare. Värre blev det också idag ,när tankarna försvann från huvudet ett tag och jag satt "beredd" på att plugga: jag vet inte om jag inbillar mig, men öronen tjuter och jag vill inte tänka på vad som menas med det. För mycket musik? NEJ! för HÖG musik? Vet inte :S