kornfras

Ibland undrar jag verkligen hur folk tänker. Tänker de över huvud taget? Nee, jag tror faktiskt inte det. Tyvärr.

Jag försöker verkligen göra MITT bästa för att inte göra någon illa med mina konstiga uttalande; och om jag ändå lyckas med detta så är det min del av mitt mänskliga liv- Eller?
Även de som en gång stod närmast kan spy ut kommentarer så att tankarna börjar yra som sågspån i huvudet på mig. Tänker folket innan de uttalar sig? Kan de inte komma på en annan ursäkt och säga den, istället för att direkt uttala sig med sanningen? För att sanningen kan rent utsagt suga jäkligt rejält ibland.
Den senaste gången jag fick en sådan kommentar var fasen för mindre än ett dygn sedan. Den kommentaren handlar egentligen inte om MIN personlighet, men den var riktad mot mitt PERSONLIGA liv som jag önskar att fler kunde acceptera.
Tyvärr så är jag ingen sådan person som säger vad jag tycker rakt ut. Jag samlar det inom mig. Försöker hitta positiva saker i det som folket säger. Men ibland är det svårt att hitta något bra med vissa kommentarer. Snälla, tänk lite. Det här absolut inte den första gången jag "drabbades".

Ha lite respekt innan DU säger för mycket.

Vissa låttexter är bara så himla underbara. Ibland hittar man en text som förklarar precis den känslan man har för tillfället. Om jag hade skrivit ett exempel på en låt för 1 månad sen, skulle det nog vara samma som idag. Men ändå så har allt förändrats så förskräckligt mycket.
Jag har kommit närmare vissa personer och det är jag så fruktansvärt glad över. Jag har vetat vilka vissa av dessa är i evigheter, men vissa är helt... "Nya". Och ändå så är jag så tacksam för alla som har gjort mitt lov till det bästa. Alla på olika sätt, men ändå lika betydelsefullt. tack.
Nej, jag tänker inte ge något låtexempel idag. Det håller jag för mig själv.

Jag ska inte använda denna blogg mer än när jag bara har lust att skriva ner ngt roligt. Det är därför att jag inte uppdaterar så ofta :P

Klockan är NU, vid skrivande stund, 00.24. Jag sitter och funderar på om jag ska stänga på det där jäkla larmet för att träna orientering 10.30. För det var ett tag sen sist. Träningen på gymmet är mycket lättare att komma iväg på och därför har orienteringen hamnat åt sidan de sista månaderna. Just nu är jag motsatsen till pepp, även att man faktiskt får sova ganska länge när den inte börjar förrän halv elva... Och sedan var det ett tag sen som jag fick träffa mina "träningskamrater" också, och det är något jag längtar efter :)
På tal om kompisar, så kom jag precis hem från en träff med alla de som jag umgicks med i min högstadieklass. Riktigt kul att träffas en gång ibland, så att man inte glömmer av varandra ;)
Nä, nu har jag bestämt mig. Det blir klockringning imorgon. Jag ställer den på 09.10. Tack för visat intresse :)

Just nu sitter jag och lyssnar på gamla videoklipp. Eller ganska gamla. De flesta är från tidiga högstadiet.
Härligt att tänka tillbaka i tiden och se att man faktiskt lyckats ändra lite på sitt utseende. Ännu härligare att höra att man också förbättrats på vissa saker...
Livet går bara snabbare och snabbare hela tiden och mer och mer saker händer som man fortfarande inte riktigt har fattat att kan hända. Detta inlägg blir inte längre än så här. Jag tycker jag fick med det jag ville. Tack för mig.

Varning för långt och intressant blogginlägg.

För att fatta detta inlägg måste du se detta klipp:




Och nu till alla saker.

• Kim signerade på Flanaden i Oskarshamn idag. Det var något pinsamt lite folk där, och de som var där var runt tolv  bast kan jag gissa. Och så var jag och Lisen där också, Självklart ;). Under den enda låten Kim spelade, kollade han ut lite över publiken som man brukar göra vid spelningar. Plötsligt när han kollar mot Lisen, nickar han till och börjar le. Lisen verkar inte reagera riktigt först, men jag får bara en tanke i huvudet: Han har sett videon. Eller?
• När vi ställer oss i den 5 meter låånga kön för att få snacka lite med honom, diskuterar vi med varandra om han verkligen nickade till Lisen. Eller det kanske var inbillning? :P
• Väl framme i kön (tog minst 10 minuter ;P) Får vi klart för oss att han har sett den: 

(detta är ungefär)
Kim: Det är ju ni ju! Jag har sett er musikvideo och den är ju grym!
VI: Wie du har sett den alltså? :D
Kim: jag har sett den flera gånger!! Vem är det som har en likadan gitarr som jag?
Lisen: det är jag!!
Lisa: Det var typ jag som frågade om din Epiphone va bra på din blogg en gång, för att *min kompis* funderade på en sån!
Kim: JA just det ja!
Lisen. Och så fick jag den i födelsedagspresent!
Lisa: Och den är jue asbra! *kommer på att det är Lisen som kanske skulle säga det, och blir lite tyst*
Lisen: *håller med*
Kim: asså du (lisen) har en underbar attityd när du spelar! :D
Lisen: haha nee jag såg jue skittjurig ut!
Kim: haha nee du bara värsta: *försöker visa*

Kim: men nu vill jag ju skriva något speciellt på era *omslag*!
VI: hahahaa!
Kim: men har ni något bandnamn?
Lisa: haha nee xD Jag heter Lisa, det blir bra :)
Kim * skriver till Lisa /Kiimm och på lisens ockaså*

Vi går iväg och jag går fram sen och tar ett kort ;)

Efter denna hysteri var min adrenalin uppe på topp. Inte nog med det, sjöng gospelkören någon låt på Oskarsgalan, där varken Lisen eller jag fick vara med på sedan (oskarsgalan alltså), för man måste ju vara ARTON :(
När jag sedan kom hem från allt detta, med en McChicken direkt från McDonalds, för att sörja att jag inte kunde se Kim (eller kan se, vet inte vilken tid han spelar..), sätter jag mig vid datorn.Hotmail.com blir igenomkollat och jag har fått två mejl om att vi har fått kommentarer på videon. Sedan ser jag ett mejl i skräpposten och blir nyfiken. Konstigt nog står det från www.Madeinsweden.se och jag blir riktigt nyfiken och öppnar:

Hej Lisa!

Jag jobbar som webbredaktör för madeinsweden.se och jag såg att ni gjort en egen musikvideo till Three floors down, vad kul! Skulle jag kunna få snacka med dig/er lite om den och lägga ut en liten intervju om det på madeinsweden.se? Skicka gärna ditt mobilnummer så kan jag ringa upp och förklara lite mer.

hälsar

Matilda Ekström, webbredaktör Made in Sweden.

ojoj! Vi kommer fasen bli kända!! Nu kan dagen bara inte bli bättre! :D

/en överlycklig Lisa som hälsar till Lisen att vi e bäst!

Vi har inte alls mycket gemensamt vad jag vet. Vi har inte pratat med varandra de senaste fyra åren. Ändå så finns en sådan stor saknad.

När mamma födde mig på BB, träffade hon en annan mamma med sin nyfödde son. Båda hade äntligen fått sitt efterlängtade barn. T.o.m. Samma dag, den 16:e februari 1992. Detta var inte riktigt sant. Mamma hade träffat den andra mamman innan. För de bodde också i Tjuståsa. Efter bara några år flyttade familjen till Svalliden och sen när det var dags att börja förskolan, kom jag och Markus i samma klass. Vi gick i samma klass i sju år, till och med sexan. Men pratade inte särskillt mycket med varandra.
En händelse man alltid kommer minnas, var när Markus fick ett s.k. Anfall p.g.a hans Diabetes. Hela klassen fick gå ut, medan skolsyster ringde hans föräldrar och försökte få i honom socker. Alla var rädda. Tänk om han skulle DÖ. Men så allvarligt var det ju inte. Den gången.
Livet blir kort för vissa. För kort. Markus hann aldrig leva färdigt sitt liv.
Den här helgen kommer bli ihågkommen. För Markus.

Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Fastän jag som sagt inte stod honom nära, har sekunden då man fått reda på detta varit tom. Gud, hjälp de som stod Markus nära att klara den närmaste framtiden. Amen.

Jag hoppas verkligen jag får min dator nästa vecka. För snart får jag panik.

• Inga bilder
• Inget Photoshop
• ingen uppladdning

Inte för att jag har lagt ut ngr bilder hittills, men man vill ju alltid göra saker när man inte kan göra det...
Igår tog jag och Lisen härliga fartbilder när vi åkte spark. Jag skulle som sagt jättegärna vilja visa upp dem, men men... Jag tar med kameran till Göteborg idag och så får jag se om jag orkar eller lyckas ta ngt kort som sedan är värt att visa upp :)

Hoppas du har köpt KIMs Skiva nu? Jag lovar, det är ett måste. För den är underbar!

Det är ju så himla roligt att jag kan göra allt detta på mitt älskade lov:

• Ta jättehärliga bilder med min älskade kompis Liisen :)
• Redigera dessa fina bilder och bara sitta och kolla på dom i min egna dator
• Lyssna på Kims nya skiva. Jag säger bara att den skivan är ett måste att köpa!
• Bara slösa tid framför datorn för att dagen inte ska allt för sakta.
• Lägga in alla fina kort från dagen på Bdb och Bloggen.
  

Nu måste min fula broder ha sin dator och jag måste tyvärr sluta skriva. Ska bara säga det att jag ska till Göteborg på fotomässa i Morgon! Sedan kanske jag hinner kolla på en minispelning med KIM (och Janet). Detta vet jag inte om vi hinner för att min familj kan vara seeg ibland. Eller ganska ofta. Därför så kanske vi inte kommer iväg i tid i morgon och missar hela alltet. Vore ju synd men Livet går vidare ändån :)

Ha de bra, för det ska jag :D

Det är faktiskt väldigt skönt att inte sitta vid datorn dygnet runt.
Jag fick en symbolisk bibel i födelsedagspresent. Den heter Fotoguiden. Jag är förälskad. Tidningen utgår helt från den kameran som jag använder; Canon Eos 400d. Kan det bli bättre? JAa! De som skriver i den, gör sig så bra förstådda att "Nybörjare som jag, äntliigen förstår alt det där med skärpedjup, exporneringstid, bländare, vitbalans och vad alla sortes lägen är till för: AV; TV; A-Dept; P och M. Tack Gud! :D hihi :D:D

Därför så kommer jag att överleva dessa dagar utan en egen dator. För att jag inte ska komma helt från tonårslivet, så lånar jag min broders datorn för han sliter ändå bara på pappas jobb, med saker jag aldrig har förstått mig på ;)

Vilken härlig och underbar vinterdag! Jag har precis städat färdigt mitt rum och passade på att möblicera om när jag ändå höll på att styra :). Fönstret över sängen är nu öppet och den friska luften renar mina sinnen. Näe, nu ska jag inte vara så poetisk ;)
Jag har börjat bli vuxen nu. Eller rättare sagt: Lite mer eller mindre "barnslig". För jag fyller 17 år i morgon och iår kom jag knappt på något som jag verkligen kände att jag ville HA!... Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan om vad jag skulle vilja ha, men jag har inte kommit på något speciellt.. Igår efter jobbet, följde jag med mamma en sväng i stan för att hon började få panik att jag inte hade sagt något. Jag prövade lite kläder på JC och sa vad jag gillade, fortsatte till Domus för att mamma skulle få lite tid för sig själv på JC. När hon kom till Domus, pekade jag ut lite saker jag skulle vilja ha och sedan gick jag till bilen för att vänta in mamma igen... Iår ska jag inte få en "större" sak, som traditionen är i vår familj. Istället ska jag få köpa en tv till rummet sen när bestämt vilken jag vill ha :) Så traditionen håller typ i sig, bara att jag köper den lite senare ;)
I morgon är det också min första födelsedag då hela familjen förutom jag jobbar -.- Därför ska de sjunga för mig på lunchen, men Lisen kommer till mig vid 11-12 tiden, så jag ska försöka vara vaken innan familjen kommer hem ändå ;D

Ibland så förstår man verkligen hur bra man har det i livet. Jag vet inte hur många gånger jag tänker att min familj inte kan bli sämre och hur jobbiga de är hela tiden. Egentligen är de ju inte det. Det är bara en sån tanke som man har i huvudet. Även att man kanske inte riktigt menar allt som man tänker. Jag vet att vissa har det hur mycket jobbigare som helst än mig där hemma. Inga namn nämnda, men jag vill bara säga att jag önskar allt ska lösa sig på ett sätt så att alla får ett sådant liv som de förtjänar.
Tack för mig. Annars har dagen varit som vanligt. Bra och lärorik.

Hittills har den här dagen varit heelt uppochnervänd, men positivt menat!

• På morgonen åt jag nästan dubbelt så mycket än vad jag brukar göra och orka
• Jag åkte vanlig tid till skolan (8.25) och gjorde mina läxor. Idag hade jag bara två lektioner mellan 10.20-12.30. 
• Jag åkte hem med mamma på lunchen!
• Nu har jag hunnit storstäda mitt lilla rum. Annars brukar jag komma hem nu och behöva sitta med läxorna i ett antal timmar på ett äckligt skitigt rum. 
• Hoppas dagen fortsätter så här härligt skönt :)

Nu har jag äntligen slutat jobbet för idag och det sista en sa till mig där var: Nu får du gå hem lilla hjärtat! ( O.O ) Jag får la ta det positivt: Det är jue i alle fall bättre än skitunge eller något annat ;) haha :)

Ikväll ska jag till Lisanne på filmkväll och kanske lite melodifestival(?) :). Dit kommer också fem till från klassen (om jag har räknat rätt) och Lisen, för att ha en trevlig kväll med Ostpopcorn, Coca Cola och Gooodis. Nu gäller det att bara slå ihjäl några timmar innan och förhoppningsvis hinna städa och lite annat på denna dödtid med :).

Idag har jag bestämt mig för att göra reklam för bloggen. Jag skiter fullständigt i om någon läser den; jag har den för att lära mig skriva lite mer "bättre" eller vad man säger på detta underliga språk.

Jag tänkte också att jag kanske borde avslöja en sak. Fastän att jag är 75% svensk, alltid har levt i Sverige och aldrig pratat något annat språk, så SUGER jag verkligen på det. Jag trodde det var av ifrån min mamma som jag fått alla mina ord (hon är uppväxt i ett samhälle som kallas för Kristdala) men icke sa Nicke... Tydligen så har dessa ord uppfunnits av mig själv. Inte ens familjen pratar som mig. hmm..

Ikväll ska jag styrketräna med min orienteringsklubb. Det behövs. Mina kompisar som jag umgås mest med i klassen, har fått träningpanik hela högen. Men inte jag ;) haha :) Den träningen är inte en sån som man fruktar en vecka innan, för några av mina kompisar är med där, så vi pratar ofta skit med varandra, samtidigt som musklerna tränas. :)