kornfras

Vissa ämnen är riktigt meningslösa. För mig.
Trumlektionen jag ska ha 20 minuter varje vecka blir ALLTID inställd och då överdriver jag inte -.-. Det är altid något annat på tisdagseftermiddagen; jag räknade ut att det bara är fyra lektioner kvar för mig om ingen mer blir inställd. Egentligen ska det vara nio kvar.
Därför har jag klassat den lektionen som helt meningslös. Ändå så ska man få betyg i ämnet, vilken menas att jag kommer få betyg på en kurs jag egentligen inte har gått, *ångest*.  Men den lektionen är ändå bara seg och jag klagar inte; blir bara på dåligt humör eftersom jag kommer hem snabbare om jag skulle få reda på att lektionen är inställd i förväg... Vilket inte händer så ofta...

Nu till annat. Kim (Made in sweden) kommer till Min hemstad Oskarshamn på fredag och jag kommer inte in på spelningen på kvällen. Det enda jag lyckas få se av honom är en signering på Flanaden(!). Stackarn....

Jag citerar mejlet jag fick som svar av projektledaren för Oskarsgalan:

"Hej Lisa,

 

Nu har jag tråkiga nyheter till dig.
Tyvärr så har polisen gett tillstånd med förutsättning att inga är under 18 år.
Så tyvärr, tyvärr så kommer vi inte kunna släppa in dig på Hotell ett eller FORUM för att se Kim.

Däremot så kan du ju träffa dem på Flanaden på dagen,,,och går allt som vi har planerat så kör de en akustisk variant på stan.

Ber om ursäkt Lisa och hoppas att du inte är alltför besviken!

 

Med vänliga hälsningar,

 

Sofie Gunnarsson

Projektledare Attraktiva Oskarshamn
och Oskarsgalan 2009"



Nää, jag är absolut inte besviken..

Nu har jag kommit hem från 2 timmar i gymmet(!) och 1 timme prövning av tights på Intersport. Jag fattar bara inte att man kan tycka det är skönt med tights. Eller fint. Därför blev det inga nya investeringar.
Instruktören på gymmet var riktigt rolig... Han pratade väldigt mycket och av detta snack, var det till mesta del skämt. Eller ironi. haha.
Vi var lite tidigare, så fem minuter innan bestämd tid, kommer han fram, dränkt i svett och helt slut.
-Instruktören: Hej, var det ni som skulle få en genomgång? *pust*
-VI:  jaa...
-I: JAg ska hjälpa er igång med löparbandet så att ni får värma upp lite, för jag ska träna lite till...
-Vi: *okej*

Efter 11 min (som skulle ha varit 4) kommer han tillbaka, nu inte lika svett som innan. Innan han börjar förklara vad vi ska göra, skulle han tydligen fylla i ett kort med ålder, namn och annat. Då kommer vi också fram till att han inte tycker att vi skaffa Facebook^^.

-I: Egentligen ska jag skriva i det här papperet, men ni får göra det, för att jag skakar så mycket i händerna nu :P (HAn berättar att den sista träningen gick ut på att göra 96 upphopp)
- vi: *Säger inte så mycket...

Jag vill bara säga det att han var jätterolig och charmig, gammal och vältränad. hihi. Och för att avsluta detta, vill jag nämna att det är riktigt kul att träna på gym :)

Vi har inte alls mycket gemensamt vad jag vet. Vi har inte pratat med varandra de senaste fyra åren. Ändå så finns en sådan stor saknad.

När mamma födde mig på BB, träffade hon en annan mamma med sin nyfödde son. Båda hade äntligen fått sitt efterlängtade barn. T.o.m. Samma dag, den 16:e februari 1992. Detta var inte riktigt sant. Mamma hade träffat den andra mamman innan. För de bodde också i Tjuståsa. Efter bara några år flyttade familjen till Svalliden och sen när det var dags att börja förskolan, kom jag och Markus i samma klass. Vi gick i samma klass i sju år, till och med sexan. Men pratade inte särskillt mycket med varandra.
En händelse man alltid kommer minnas, var när Markus fick ett s.k. Anfall p.g.a hans Diabetes. Hela klassen fick gå ut, medan skolsyster ringde hans föräldrar och försökte få i honom socker. Alla var rädda. Tänk om han skulle DÖ. Men så allvarligt var det ju inte. Den gången.
Livet blir kort för vissa. För kort. Markus hann aldrig leva färdigt sitt liv.
Den här helgen kommer bli ihågkommen. För Markus.

Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Fastän jag som sagt inte stod honom nära, har sekunden då man fått reda på detta varit tom. Gud, hjälp de som stod Markus nära att klara den närmaste framtiden. Amen.

Igår kväll hade jag så himla mycket saker som jag ville skriva ned här... FAsen att datorer inte gillar mig -.-. Min kära lillebroders dator har tydligen fått... Virus. Faaaan. Internet dör hela tiden och datorn startar om var tionde minut. Säkert bara för att jag har använt den de senste veckorna. Nu är jag inte längre på humör för att skriva något, så ni får nöja er med ett klaginlägg för trehundratjuttioelfte gången.
Tack för mig.

Jag har ett speciellt förhållande till vissa personer. Det bara har blivit så. Och vid det exemplet jag tänker på, så kan jag inte skylla på min jobbigt äckliga blyghet. Nu pratar jag om min trumlärare. haha. Jag har vetat vem han har varit "så länge som jag minns", överdrivet talat och han har nog vetat vem jag är sedan några år tillbaka. MEN absolut inte så mycket att vi skulle hälsa på varandra. Näääe.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka, sjunger jag i gospelkören. Han spelar där. Men bara för det så hälsar jag ju inte på honom. Men i höstas fick jag honom som trumlärare och han undervisade mig plötsligt en gång i veckan. OJjj. Men näääee, inte tillräckligt för att veta av varandra i korridoren... Eller? Nu har jag absolut INTE skyllt på honom. Det är snarare mitt fel. Men är lite komiskt. Jag kan ju inte börja hälsa på honom nu. Eller? haha, jo det kan jag. Jag skulle faktiskt vilja se hans min om jag hälsade på honom: "Tjaaa Pelle, hur är läget", som man "borde" göra enligt rent folkvett.

Jag har också kommit på att jag inte beter mig som man borde göra på en lektion, där man faktiskt får betyg. Idag dumförklarade jag honom nästan, vilket var lite kul.

P- Förök att hålla den trumstocken lite mer såhär *visar*
L- *försöker, men det blir bara fel*
P- Men försök att ha samma rörelser som när du målar".
L- Jag målar inte särskillt ofta *Hallååå?*
P- *vet inte vad han ska säga*

Idag på kemin visade min kära klasskamrat Sofie att hon verkligen behöver glasögon:

S: Kan du säga vad det står på tavlan?
L: 3.64...
S: Ja, men DET ser jag ju!

Det roliga med detta var att det i själva fallet inte stod 3.64, utan 2.53. ;)

Och förresten:: Jag har blivit anmänt känd i den lilla staden Oskarshamn. När jag klev på bussen på väg hem från skolan idag så blev det några dialoger mellan mig och busschauffören:

L: Hej!
B: Hej Apoteket!
L: *ingen kommentar*
B: Så du praktiserar där eller?
L: Nee, jag extrajobbar..

Ja ibland blir inte dagen som man planerat. När jag kom hem från skolan, så blev det snabbt klart i huvudet att jag glömt nyckeln i skolan -.-. När jag äntligen kom in så blev det att äta lite och sedan sova middag till kl 5. När mamma kommer hem från jobbet, så ekar det i hela huset kan jag lova och då går det inte att inte vakna.
När jag tagit en korv med bröd så tänkte jag sätta mig med vårt stora svenskaprov till imorgon. MEN jag hade tydligen missat att min kusin fyllde 20 år idag. Därför blev det istället att åka till Kristdala på tårta och Kaffe. Väldigt trevligt att träffa släkten, men svenskaprovet flyttar ju inte fram precis, bara för att jag sitter och äter tårta istället för att plugga... Nu när vi *äntligen* har kommit hem, så börjar energin från tuppluren försvinna. Därför så tar jag till mitt lilla knep: Sov på saken och hoppas att du kan det imorgon. Håll tummarna ;)

Ja nu är jag hos Lisen-the-EpiphoneHummingbirdägaren :O :D Skulle bara säga att den är ännu snyggare i verkligheten ;)

Jag är på tack-humör idag. Det betyder att jag vill tacka alla. För att ni betyder ngt för alla som berörs av er. Tack :)

Imorgon fyller Lisen [Liten] Hansson 17 år och jag vill bara säga att du betyder ngt.. eller jättemkt för mig! :D









Tack för mig, hejj :)

Jag är fortfarande datorlös. Skulle bara säga det -.-

Musik är livet. Hur många har inte sagt det? Jag vill bara säga det jag med. För att alla ska veta det...

Idag har jag sjungit med gospelkören i kyrkan. Underbart roligt! Ingen kan förklara den känslan man får där framme. En fylld energikick utöver den "vanliga". Efter en sådan konsert så har man hela repetuaren i huvudet en vecka framåt. Men det gör inget. För att man blir bara glad av att tänka på dem. För att musik är som sagt livet.