Livet blev för kort.
Vi har inte alls mycket gemensamt vad jag vet. Vi har inte pratat med varandra de senaste fyra åren. Ändå så finns en sådan stor saknad.
När mamma födde mig på BB, träffade hon en annan mamma med sin nyfödde son. Båda hade äntligen fått sitt efterlängtade barn. T.o.m. Samma dag, den 16:e februari 1992. Detta var inte riktigt sant. Mamma hade träffat den andra mamman innan. För de bodde också i Tjuståsa. Efter bara några år flyttade familjen till Svalliden och sen när det var dags att börja förskolan, kom jag och Markus i samma klass. Vi gick i samma klass i sju år, till och med sexan. Men pratade inte särskillt mycket med varandra.
En händelse man alltid kommer minnas, var när Markus fick ett s.k. Anfall p.g.a hans Diabetes. Hela klassen fick gå ut, medan skolsyster ringde hans föräldrar och försökte få i honom socker. Alla var rädda. Tänk om han skulle DÖ. Men så allvarligt var det ju inte. Den gången.
Livet blir kort för vissa. För kort. Markus hann aldrig leva färdigt sitt liv.
Den här helgen kommer bli ihågkommen. För Markus.
Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Fastän jag som sagt inte stod honom nära, har sekunden då man fått reda på detta varit tom. Gud, hjälp de som stod Markus nära att klara den närmaste framtiden. Amen.
När mamma födde mig på BB, träffade hon en annan mamma med sin nyfödde son. Båda hade äntligen fått sitt efterlängtade barn. T.o.m. Samma dag, den 16:e februari 1992. Detta var inte riktigt sant. Mamma hade träffat den andra mamman innan. För de bodde också i Tjuståsa. Efter bara några år flyttade familjen till Svalliden och sen när det var dags att börja förskolan, kom jag och Markus i samma klass. Vi gick i samma klass i sju år, till och med sexan. Men pratade inte särskillt mycket med varandra.
En händelse man alltid kommer minnas, var när Markus fick ett s.k. Anfall p.g.a hans Diabetes. Hela klassen fick gå ut, medan skolsyster ringde hans föräldrar och försökte få i honom socker. Alla var rädda. Tänk om han skulle DÖ. Men så allvarligt var det ju inte. Den gången.
Livet blir kort för vissa. För kort. Markus hann aldrig leva färdigt sitt liv.
Den här helgen kommer bli ihågkommen. För Markus.
Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Fastän jag som sagt inte stod honom nära, har sekunden då man fått reda på detta varit tom. Gud, hjälp de som stod Markus nära att klara den närmaste framtiden. Amen.
Kommentarer
Postat av: lisanne
orättvist är det :(
Trackback
