kornfras

Jag har ett speciellt förhållande till vissa personer. Det bara har blivit så. Och vid det exemplet jag tänker på, så kan jag inte skylla på min jobbigt äckliga blyghet. Nu pratar jag om min trumlärare. haha. Jag har vetat vem han har varit "så länge som jag minns", överdrivet talat och han har nog vetat vem jag är sedan några år tillbaka. MEN absolut inte så mycket att vi skulle hälsa på varandra. Näääe.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka, sjunger jag i gospelkören. Han spelar där. Men bara för det så hälsar jag ju inte på honom. Men i höstas fick jag honom som trumlärare och han undervisade mig plötsligt en gång i veckan. OJjj. Men näääee, inte tillräckligt för att veta av varandra i korridoren... Eller? Nu har jag absolut INTE skyllt på honom. Det är snarare mitt fel. Men är lite komiskt. Jag kan ju inte börja hälsa på honom nu. Eller? haha, jo det kan jag. Jag skulle faktiskt vilja se hans min om jag hälsade på honom: "Tjaaa Pelle, hur är läget", som man "borde" göra enligt rent folkvett.

Jag har också kommit på att jag inte beter mig som man borde göra på en lektion, där man faktiskt får betyg. Idag dumförklarade jag honom nästan, vilket var lite kul.

P- Förök att hålla den trumstocken lite mer såhär *visar*
L- *försöker, men det blir bara fel*
P- Men försök att ha samma rörelser som när du målar".
L- Jag målar inte särskillt ofta *Hallååå?*
P- *vet inte vad han ska säga*